Äntligen.

Har trott att jag fallit i ett svart hål under lång tid men det visade sig egentligen vara något annat. Hålet har den senaste tiden förvandlats till att vara en svart tunnel eftersom ett litet, litet ljus har börjat uppenbara sig i horisonten.

Ju närmare jag kommer, ju större blir ljuset och en lättnadens känsla infinner sig så sakta.

Verkar som en del saker håller på att lösa sig och livspusslet faller på plats.

Lycka, eufori, lättnad, hopp, förtröstan och ren sann glädje...glädje är det rätta ordet. Ungefär som när solen bryter  igenom de mörka, tunga moln som förmörkat himlen och man misströstar att man aldrig ska få se solen igen. Värmen som mjukar upp sinne och kropp och man känner sig lugn och trygg igen. Känslan kan beskrivas som varm choklad en kall vinterdag, ullsockar och torra kläder efter en regnig dag, nybryggt kaffe en tidig morgon, nyvättade och nymanglade lakan att lägga sig i, mammas hemkokade palt i mitt barndomshem, mormors sockerkaka en somrig dag i Flarken. Sovmorgon. Och inte att förglömma, pengar på banken...mycket pengar.

Ja herrans vägar äro outgrundliga. Amen.

Känner inte också ni behov av förändring?

När hösten kommer kan en släng av shoppaholic drabba mig. Jag vill köpa nya kläder, förändra mitt hår och utseende, sälja huset, skaffa en ny bil m.m m.m etc.

Blir som ett virus som övertar mitt förnuft och jag ska helt plötsligt FÖRÄNDRA   

Jag har inte mer pengar ändå, för nästan allt kostar jue.

Men det är bra med förändring och det är bra att vi har årstider. Det i sig gör att livet kan bli lite roligare om man säger så. 

Att vara intellektuell är inte detsamma som att vara intelligent.

Även om de intellektuella hävdar att de är - intelligenta.

De som är intelligenta vet, att vara intellektuell inte är detsamma som att vara intelligent och är just därför -

intelligent nog att inse skillnaden.

  Sådärja. Så kan en dag i min hjärna se ut.

Idag är det denna dag. Lyssna och njut eller skit i det.

Är så grymt ledsen just nu. 

Jag har två katthonor, en på nio år och en på åtta. De är kastrerade och väl omhändertagna. De får mat, är friska och får vistas UTE. 

Men det är just det som är problemet. De är utekatter. Jag bor i ett villa kvarter. Jag har inga problem med löst springande katter men andra har det. Resten kan ni väl räkna ut.

Katter är fria varelser som mår bäst av att få vistas ute. Men när man vill tvinga mig att få mina katter att gå i band eller vara inomhus så måste jag säga att det går inte. Du kan inte helt plötsligt ta friheten från en katt som vistats fritt ute hela sitt liv. Då får du ett mycket olyckligt husdjur.

Jag vill ha en god grannsämja. Men jag har katter. En omöjlig ekvation. Kommunen försöker "komma tillrätta med klagomålen" och skickar brev där de försiktigt och försynt uppmanar kattägare om att hålla uppsikt över sin katt. Lycka till med det säger jag bara. Kommandon som "Kom hit!" och "Fot!" funkar inte på en katt. Den som har lyckats lära en katt detta , kan gärna höra av sig.

Jag måste därför fatta andra drastiska beslut. Det finns två val; flytta ut på landet i skogen där det förhoppningsvis inte finns en käft som man bor granne med. Eller ta bort dom.

Nu har det gått så långt att jag har inget val.

Å nä, jag hinner inte flytta ut på landet innan semestern.

Jag har alltid trott att man får ha visst övereende med sina grannar. Det finns även lösspringande barn och skällande hundar. Det finns fyllefester som pågår långt ut på natten. Det finns skator och kajor som skitar ner överallt. Det finns pedantiska grannar och det finns dom som inte är det. Varför det är så, är helt individuellt och alla kan inte leva som JAG gör. Det får jag lov att acceptera. Jag stör mig också så in i helvete på vissa saker men vad ska jag göra åt det???  

Allt jag kan göra är att be om ursäkt om mina katter stört och gjort olägenheter. Men mina katter ska vara fria och får dom inte leva fria så ska de i alla fall få dö fria. Jag vill ha god grannsämja där folk kan hälsa på varann. Jag vill inte hitta mina katter skjutna eller överkörda av någon jävla psykopat. Och jag vill inte fortsätta ta åt mig och bli ledsen över dessa klagomål på lösspringande katter i mitt villakvarter. Och jag vill inte få till mig skitsnack bakom min rygg. 

Med det sagt så sov i frid alla som kan.  

Sitter ikväll och tittar på regnet som strilar ner. Reflekterar över min dag. Insåg att ibland händer en del knäppa grejer under en dag av ens liv.

Denna dag började med att åskan väckte mig så min morgon blev lååång. Cyklade till jobbet, cyklar om en gående polisman (ja, ni läste rätt!) Shit, tänkte jag. Min cykel saknar en del delar om man säger så. Lyse på cykeln t ex. Så jag cyklade järnet, om man säger så. Jag insåg inte förrän jag cyklat om herrn ifråga, att han gick på fel sida. På höger sida med ryggen mot miig, gick på vägen och ej på trottoaren, så jag cyklade därför om på vänster sida. Wtf?Förstod inte förrän efteråt att det blev lite konstigt det där...lite jobbigtt att gå var det nog för han verkade ha rätt svårt med andningen, andades rätt högt faktiskt men det skulle jag också gjort med uniform i denna värme. Astma kanske? Nåja, tur för mig han skulle aldrig hunnit upp mig till fots om han velat stoppa mig. Nu såhär i efterhand så tänker jag att jag skulle kunna snärta till honom i bakhuvudet, bara för att jag kunde och skulle hunnit långt innan han fattat vad som hände, hehehe...

Sen på eftermiddagen var jag en sväng på posten. Var tvungen att kränga en helt ny postlåda och av omständigheter som bara gud vet, så var det tvunget att matcha grannens. Men det är en helt egen historia som kommer längre ner i inlägget.

Hur som helst, posten i Robertsfors är nog den tråkigaste plats man kan lägga en visit på. Till och med banken och väntrummet på kiosken är trevligare. De har nog gjort ett tappert försök att få det lilla kontoret att verka trevligt med nymålade väggar och panelgardiner. Men. Det finns inga tavlor, inga blommor. Spartanska möbler och en liten duk på bordet är allt. 

Nåväl, jag sitter i godan ro....i hela 4 minuter. Vem håller räkningen? (Jo, jag, för jag har ett jobb att sköta men posten har konstiga öppet tider numera och det är mellan 15.30 - 17.00....jättebra om man är arbetslös, pensionär, egen företagare och dylikt...men jag är anställd av en annan myndighet och då måste jag följa arbetstiden som är 8.00 - 17.00 Det är tur att jag inte är inlåst på min arbetsplats som i vissa diktatorstyrda länder, för då skulle jag aldrig fått köpa min postlåda och grannen skulle antagligen bli ordentligt sur, eftersom grannen anser att detta ska prioriteras å det fortaste eftersom grannen fyller sin dag med trivialiteter då grannen är en hängiven pensionär och livet kretsar kring grannens trädgård, snöskottning och annat viktigt. Att grannens granne mittemot har heltidsarbete, lån att betala, barn att försörja och sig själv att ta hand om är sekundärt, min käre watson.....  

En liten utvikning jag vet, men jag behövde få ur mig min frustration. Sen älskar att vara övertydlig för jag vill undvika missförstånd och en lång förklaring är bättre än ingen förklaring alls osv osv, bla bla bla....) Missförstå mig rätt, jag gillar min granne men ibland...ibland. Gnnnffff!

(och nu fortsätter inlägget) och väntar på att min nya postlåda ska bli uppmärkt med vår adress och våra namn och sedan åka tillbaka på jobbet.   

Vad tor ni händer? Jo,dagens andra gäst äntrar scenen. Det kommer alltså en ny polisman insläntrandes på detta pytte kontor med den förskräckliga inredningen. En polisman med ett ganska stort paket under armen. Jag står förstås först i kön, redo att ta emot min låda, när jag hör en lång fnysning eller utandning eller suck bakom mig. Polismannen ifråga hade nog väntat sig ett tomt kontor. Men med en så korta öppet-tider och med en tydlig omorganisering av detta lilla postkontor så kan man faktiskt räkna med en viss rusch av kunder. Det är ju posten själva som rört om i grytan, för att effektivisera sitt arbete och gärna effektivisera bort sig själva i slutänden...

Jag hann tänka tusen tankar. Om vad han hade i lådan, alltså. Bevismaterial, vapen, kasserade lotterier, bingo-lotter, gamla handfängseljärn, mögliga muffins. Bestämde mig slutligen för att titta lite noggrannare på den långe polismannens ansikte, nyfiken som jag är. Var ingen jag kände igen men så springer jag inte hos polisen så ofta.  Filmen "Seven" med Brad Pitt och Morgan Freeman, dök helt plötsligt upp i skallen. Bestämde mig då, av hans bistra uppsyn, att han hade likdelar i kartongen. Se fillmen, så förstår ni vad jag tänkte på.

Jag tog min postlåda, gick ut i värmen, satte fast postlådan på pakethållaren, på min cykel, som saknar en ringklocka, saknar en skruv här å där, saknar reflexer och cykel-lyse. Men växeln funkar och bromsen med.

Jag tänkte ikväll att det inte är så ofta jag träffar på två poliser samma dag och egentligen kommer undan med en mindre förseelse. Men nu råder ljusets tid i norrland, ljusa sommarnätter så än är det ingen fara på taket. Avslutar med ett utdrag ur polisens egen hemsida om just: 

Cyklar

Cykeln är ett fordon och omfattas av trafiklagstiftningen. Det finns regler för hur en cykel ska köras och vara utrustad, den måste till exempel enligt lag alltid ha ringklocka och broms. Det finns också regler för reflexer och belysning.

Och jag respekterar polisen men iblan..ibland...

Gå i frid, amen å allt det där   

Sitter och funderar över hur snabbt tiden går. Det är inte så länge sen jag var ung och firade valborg med vänner. Ofta på Bursiljums park med några öl. 16 år gammal. Nu är mina barn 17 och snart 20. Min yngsta på fest själv och firar in våren. Löftets tid. Ungdomens tid. Jag filosoferar över tiden och funderar om jag blivit gammal. Nej inte alls men äldre har jag blivit. Klokare? Nä men jag har mer visdom i bagaget än då det begav sig. Jag uppskattar hela hemmavällarna mer idag än jag gjorde då :P klokhet eller visdom, välj själv ;)

Är så sjukt trött idag ....

Detta är vad mitt horoskop säger till mig idag:

Dagens Dagligen Cancer Horoskop

"Det finns inget enkelt sätt att säga det. Peppa upp dig själv! Oavsett om du tror det eller inte, du ger ett aggressivt eller påträngande intryck, du kommer bara att lyckas stöta bort någon, vars stöd du behöver för att komma framåt. Lyssna på råd från överordnade och medarbetare på arbetsplatsen."

Låter inte så betryggande, eller hur?