Är nedstämd, melankolisk, deppig, ledsen, ja det finns många ord för tycka-synd-om-sig-själv-syndromet.

Har en yber-olycklig-dag idag. Handlar en del om mitt förlutna men också hur livet ser ut just nu.

Jag hinner inte leva mitt liv helt enkelt. Ligger efter i jobbet och ligger efter i hemmet. Jag går alltid ut hårt och försöker med full kraft få ordning på tillvaron. Men det kommer bakslag som jag inte förstår varför de kommer eller hur de ens kan dyka upp.

Jag har nu sedan våren försökt få ordning på mitt hem men någon ond kraft lägger krokben för mig. Så fort jag fått möjlighet att skapa ordning i vårt kaotiska hem, så genererar det mer arbete och mer grejer som jag inte ens vet var de kommer ifrån. Jobbet följer samma kaotiska ordning som mitt hemliv.

Jag känner en frustration så stark att jag snart inte vet vart jag ska vända mig.

Får mig att tänka på den där gången då jag sökte hjälp för min nedstämdhet. Jag var yngre då, hade små barn, min mamma hade just dött, hade en pappa som var på toppen av sitt missbruk och en ekonomi i botten. Jag förstod ju senare att jag var deprimerad men då jag alltid haft känslostormar så reflekterade jag inte över det då. Mitt liv var kaotiskt och jag hade tappat fotfästet. Jag bestämde mig för att söka hjälp. (Min sambo tyckte det och sa det till mig, på skarpen)

Nåväl, jag sökte hjälp via sjukvården och fick träffa en distriktssköterska. (för på den tiden fick man aldrig komma till läkaren utan en noggrann koll om man var värdig att få träffa en läkare pga läkarbristen men det talade man inte om högt. Man skyllde på läkarbrist när det egentligen handlade om att spara ordentligt med pengar och hålla besöksstatistiken nere..)

En distriktsköterska som antagligen varit på en hälsobefrämjande kurs om friskvård, för det råd jag fick när jag satt där och hade tycka-synd-om-mig-själv-syndromet (min egen diagnos på eländet) snoret och tårarna som rinner i mängder och en viss känsla av lättnad att få tala om allt det jag burit på, så säger hon hurtigt: "Du måste ut och motionera och RÖRA på dig, finns inget så bra som stavgång! Se till att RÖRA ordentligt på armarna och få frisk luft, så ska det nog ordna sig för dig!"

Ja, "öhö okej.." svarar jag och tänker att: "Va? Men, men vi har bara en bil, jag går till och från dagis med barnen varje morgon och kväll och sen till och från jobbet. Allt jag vill ha är att ha råd att köpa en till bil så jag kan spara tid och slippa dra barna i snödrivorna på vägen och kylan...allt jag vill ha är egen tid ibland, allt jag vill ha är en nykter pappa, allt jag vill ha är min mamma tillbaka så att jag får krama henne en sista gång..allt jag vill ha är ett mindre kaotiskt liv, ett bättre liv med pengar på banken..."

Jag går därifrån med en skamkänsla så stor, så stor så det ryms inte i universum...jag RÖR för lite på mig, det är allt, sluta klaga och vara så jävla egoistisk! Skääääms!

Jag ska bara säga att jag verkligen RÖRDE på mig på den tiden än vad jag gör nu. Med småbarn så får man verkligen RÖRA på sig från morgon till kväll. De som säger nåt annat kör antagligen Merca till och från dagis och har råd med en barnflicka och massa pengar på banken...

Hade jag träffat en läkare hade jag säker fått piller utskrivet. Vet inte vilken ordination av de två som kan hjälpa bäst men jag tog mig ur eländet på egen hand, även den gången. Det tog sin tid förstås men tiden läker även sår som det heter, jag överlevde. Jag kommer ALDRIG att förnedra mig så igen. Om jag hamnar i  samma elände igen och måste söka hjälp, så kommer jag antagligen få ett epileptiskt anfall av en mening med orden MOTION-RÖRA.

Idag och denna kväll självmedicinerar jag med Ahlgrens bilar. De får mig alltid på bättre humör och jag vet även av min förvärvade livserfarenhet att stormen kommer att bedarra, även denna gång. Men det är okej att känna. Det är viktigt att känna.

Gå i frid, för GUD älskar också Ahlgrens bilar, annars skulle de inte få finnas år efter år efter år..

"Dumheter av det här slaget uppstår nämligen aldrig av sig själva, utan kräver lång och målmedveten ansträngning."

Ett mycket användbart citat jag lånat av en vän. Kan användas på det mesta faktiskt. Beror lite på vad som är i fokus just nu.

Men så kan man väl till exempel sammanfatta att jag aldrig kommer i säng i tid på kvällarna. Eller det faktum att jag har många konstigheter för mig och fula ovanor. Ähum, nu ska jag bekänna något.

En ful ovana som jag har är nämligen den att.................uff vågar nästan inte säga det men "har man sagt A får man säga B" vilket också är ett annat användbart citat eller om det är ett ordspråk..jag vet inte men nu ska jag inte dra ut på det längre-----

Jag brukar --- (håll för ögonen ni som inte vågar läsa resten och OM ni läser; skyll er själv!)

---- lukta mig själv under armarna så fort jag klätt av mig. Där, nu var det sagt, oh vilken befrielse!

Öh, ful ovana eller??? Jag gör det oavsett fräschör på min kropp, jag vet att det inte luktar gott ibland men vad tusan, jag bara måste göra det!!! Doften som slår emot mig ibland är bara så GRRRRRR; URK; ANDNÖD; KRÄKREFLEX m.m ja ni fattar.

Tvångstankar, ja kanske det men som citatet antyder, "Dumheter av det här slaget uppstår nämligen aldrig av sig själva, utan kräver lång och målmedveten ansträngning." Jag har jobbat länge på detta ska ni veta, sen jag var liten...

Sug på den, bekänn era synder ock ni skola bliva befriade!

Med det avslutar jag detta korta inlägg, det tog all min kraft och ikväll känner jag att jag kan sova gott.

Gå i frid amen å allt-det-där.