Sitter här och försöker sammanfatta min dag. Det utmynnar i ett ord: ärlighet.

För en del handlar detta ord om att säga precis vad man tycker och tänker utan att tänka på konsekvenserna av effekten. Sedan ursäkta sig med att säga - sån är jag. Det kan vara helt rätt i vissa situationer men helt galet i andra.

För mig innebär ordet ärlighet bland annat att hålla vad man lovar och ta ansvar för det. Hamnade i en situation idag som inte var så. Det gör mig förbannad. Speciellt när man utger sig för att vara en "hyvens person" och ha "välmening" i sitt handlande när det visar sig handla om något helt annat... Tvi. 

Ärlighet innebär också att vara sann mot sig själv. Sluta ljuga för sig själv, sluta tränga undan "magkänslan" och bejaka vad man innerst inne känner. Man kan misslyckas med saker men man är inte misslyckad!

Vara sann mot sig själv är viktigast, för man ska leva med sig själv resten av sitt liv. Det innebär inte att man adrig mer kommer att falla i fällor och göra misstag och fel. Men att eftersträva att göra sitt bästa, skita i vad andra tycker och göra det som känns bäst för en själv måste väl ändå vara det ärligaste man kan göra. Vi är så rädda för vad andra ska tycka så vi tappar bort oss själva i jakten på att vara som alla andra. 

När olyckskänslorna kommer, stanna upp. Vars någonstans gick det fel? Kan jag förändra min livssituation? Vilka verktyg har jag? Var börjar jag? Vad VILL jag? 

Någonstans så är man sin egen lyckas smed, hur klyschigt det än låter. Vara sann mot sig själv och bestämma sig för en förändring måste väl ändå utgöra grunden så att lyckans frö får en chans att gro? 

"Hemligheten med lycka är att vara vän med sig själv"