Att ha tonåringar i huset, är som att leva med naturens växlande väder och dess överraskningar.

Ibland blåser det starka vindar och ibland lyser solen från en klarblå himmel. Denna vecka har innehållit hela registret som vädrets makter kan bjuda på. Det kan vara slitsamt då man inte vet vilket väder det blir..det går aldrig att göra en prognos på fem dagar, det går inte ens göra en prognos över dygnet.

Men jag älskar det, trots allt! Jag är en människa som avgudar åskoväder och hur skulle mitt liv se ut om jag inte fick ha känslomässiga åskoväder också? Tonåringens humör och liv är väldigt "här-och-nu" baserat och det gäller att hålla sig fast när kastvindarna kommer.

I skrivande stund är det sol, väme och saft med bullar i trädgården. Ikväll kan det vara snöstorm om man har otur. I vilket fall som helst, så har jag ett intressant liv, så länge tonåringarna vill skapa väderväxlingarna under mitt tak.

Kram på er i cyberspace..

Har funderat en hel del sen igår, då jag för första gången fick träffa Drottningen igen sen vi fick det chockartade beskedet. Drottningen är svårt sjuk och kämpar nu varje dag med sin sviktande hälsa. Att få träffa henne såhär helt apropå, gjorde mig på rörd och berörd..

Ni förstår, hon står på randen till att få det liv som vi alla strävar efter och alltsom oftast tar för givet. D-day, den dagen vi frivilligt slutar stå till arbetsmarknadens förfogande och kan inkassera en (förhoppningsvis hög!) pension och leva livets glada dagar.

Det var Drottningens plan, att jobba en sista sommar och sedan flytta till varmare breddgrader och njuta av livets alla glädjeämnen.

Men så blev det inte för Drotttningen, hon drabbades ett par månader innan sin sista arbetsdag, av en sjukdom som är en mansdominerad sjukdom och som kvinnor inte ska drabbas av enligt forskare, utan vara enbart männen förunnat. Hon sökte för andra symptom och kunde slutat i jorden om det inte vore för ihärdig sjukvårdspersonal som ville göra andra kontroller och upptäckte hennes allvarliga tillstånd.

Hennes sjukdom kom plötsligt som en blixt från klar himmel, fick akut opereras samma dag som hon besökte doktorn. Drottningen sitter mittemot mig och berättar om sin tid efter chockbeskedet och hur komplicerat läkningen blev, hur hon kämpar varje dag med att äta livsviktiga mediciner, göra täta kontroller, ändra sin livsstil och försöka greppa och få kontroll över sitt liv igen.

Jag kommer på mig själv, där jag sitter och lyssnar, hur fantastisk Drottningen är och hur vördnadsfull jag känner mig..Vördnadsfull och ödjmukt lyssnar jag vidare och känner beundran inför hennes mod att ta sig ut i det sociala samspelet igen och rakt, ärligt och utan krusiduller, lämna ut hela sig själv, sin kamp och sin sorg.

Jag fick mig en tankeställare hur vi människor alltför ofta, springer runt i våra ekorrhjul, planerar för nästa vecka och alltid strävar efter det som finns i framtiden..men framtiden kanske inte kommer som vi planerat..många av oss drabbas helt plötsligt av svår sjukdom och livet förändras på ett ögonblick. Men ofta tänker man att det händer andra men inte mig.

De tankar jag hade i huvudet när jag vaknade i morse var att jag är mycket tacksam över det jag har, gläds åt det jag kommer att få och ska försöka älska mig själv lite mer för varje dag som går. Så kanske jag också kan vara lika stark som Drottningen är, om blixten även slår ner hos mig och de jag har kär.

Kram på er i cyberspace..