Imorgon ska jag på allvar starta upp min träning. Gubben suckade djupt när jag lade fram planen 

men han hänger på som han lovat.     

En av mina starkaste egenskaper är att jag aldrig ger upp när jag väl föresatt mig att göra något. Vägen dit är dock kringelkrokig och ibland väldigt lång. I mitt stjärntecken så har jag svag karaktär (det ligger en viss sanning i det där...), så det är dags att åtminstone försöka motbevisa detta. Blir en kamp på liv och död men jävlar jag ska inte lägga mig ned och dö innan jag ens försökt! Nästa förändring som jag prioriterar måste komma senare. Det är inte så lätt att lyckas om man går ut för hårt. Det gäller att sätta upp realistiska mål, ta sina förändringar etappvis och belöna sig själv när man uppnår de delmål man satt på vägen. Tjohoo, så jävla klok jag är! Nä inte jag som är det,  jag försöker bara lyda de råd jag fått av bättre vetande människor.  

Mod. Ett kraftfullt ord.   

En person i min närhet gjorde något riktigt modigt idag trots enorm rädsla och samtidigt med enormt grym hjärtesorg. En person som jag älskar väldigt mycket och som växer som människa. Idag blev Du flera meter lång i mina ögon. Fast Du själv var så ledsen. Det var ett hjärtslitande beslut.

Men Du gjorde det av ren kärlek och för det krävs enormt med styrka. Du är verkligen starkare än vad Du tror. För det älskar jag Dig så oerhört mycket!

Även Du genomgår en förändring men en mental sådan. Jag önskar Dig all lycka på livets väg att nå just Dina mål.  

Gå i frid amen å allt det där.

Jaha, då är det ingen återvändo. Införskaffade gymkort idag som gäller ett år framåt. Jupp.

Nu måste jag fullfölja mitt påbörjade förändringsarbete. Men det känns fint! Nu i alla fall. Gubben har nu ingen ursäkt längre heller och det känns också fint.

Han har tjatat på mig att köpa kort och få mig att vara hans draghjälp. Så han får skylla sig själv eftersom jag sagt att nu på fredag kör vi hårt. Ha!

Det här med Facebook. En tanke har slagit mig att syftet med att gå med i Facebook är synnerligen olika. En del gör det av ärliga och oskyldiga skäl för att hålla kontakt med vänner och släktingar som bor långt bort. Jag tillhör den kategorin. Men allt eftersom åren gått har jag uppmärksammat att en del har helt andra avsikter. De skickar vänförfågningar hytt och bytt och till flyktiga bekanta, arbetskamrater och deras vänner släktingar m.m Allt för att få en närmare insyn i sina "vänners" liv så att de kan chockeras över deras inlägg, skriva elaka kommentarer och frossa i andras olycka. Just i syfte att sprida falska rykten och förtal. Skvallertackor har alltid funnits i en eller annan form men Facebook måste ju vara en gudasänd gåva för dessa olyckskorpar som bara älskar att svärta ner och fara med osanning. Allt för att få sig en kick och vara den som "vet" sanningen om folk.

Vad dessa elaka människor inte vet är att de som drabbas av deras elaka tungor är vanliga dödliga människor som försöker leva sina liv så gott det går med de förutsättningar de har. Vanliga dödliga människor har känslor och blir kränkta och sårade. De förtjänar inte att bli utsatta för elakhet. De som väljer att dela med sig av sin vardag, svårigheter som glädjeämnen, gör det för att få stöd och uppmuntran och dela sin glädje. Inte få ytterligare bördor som falska rykten av skvallertackor. En del av dom visar inte sitt elaka förakt på FB men använder sina svarta tungor i verkliga livet. Eller som det så klatchigt skrivs "IRL". I Facebooksvärlden ska man vara försiktig om man har många "vänner". Det är inte mängden som är viktig det är kvaliteten som är. "Vad andra läser i min status är inte alltid vad jag egentligen skrivit". 

Ja min hjärna behövde rapa igen, min hjärna fungerar så. Nu känns det okej igen.   

Gå i frid, amen och allt det där.

Har planer om nystart kring mycket i mitt liv nu. Jag hade inget nyårslöfte denna gång men de har väl dykt upp längs vägen för helt plötsligt ska jag förändra så mycket.

Jag ska lägga mig tidigare på kvällen och starta arbetsdagen tidigare, jag ska köpa träningskort och på allvar börja träna, jag ska dra ner på rökningen, jag ska planera middagarna för arbetsveckan och springa mindre på affärn, jag ska köra mindra bil och jag ska bla bla bla.

Någon som känner igen sig?

Alla idéer som jag fått sista månaden kan jag ju inte förverkliga men jag kan alltid hitta något som jag kan prioritera. En del förändringar är inte så avancerade, så de går att förverkliga med mindre ansträngning och det är ju positivt.

Förändringar kan ibland vara jobbiga men oundvikliga. Tänker främst på lilla bambi som har det tufft nu. Frågan är hur förändringens vind kommer att blåsa, motvind eller medvind. Valet är bambis. Problemet är att välja men du måste försöka, för din egen skull.