Att hamna i depression som jag gjort, har inneburit att försöka finna essensen av sig själv igen.

Jag har varit så djupt ner, att hålet till slut blev ett totalt mörker.

Av hänsyn till mina anhöriga kommer jag inte att berätta något mer detaljerat om det. Men jag har varit där.  

Även tidigare i min barndom var jag där. Det har jag förstått nu. 

Det jag upplevde i barndomen har för alltid format mig till den jag är idag. Alla psykologer i världen kan ju analysera detta och komma fram till något helt annat. Men jag är idag 43 år, så jag tror nog att jag känner mig själv bäst. Jag är vad man skulle kalla raketforskning i deras värld   .

Nå, det finns ju inte bara negativt som jag upplevt, även mycket positivt i detta. Som att uppskatta och känna vördnad inför människor som är och uppträder annorlunda, som valt andra vägar än andra och som ändå lyckats behålla det som är essensen av dem.

Någonstans på vägen i min yrkeskarriär så försvann det som var jag.

Jag blev uppäten, förbrukad och idisslad om och om igen i det system som samhället skapat för att få en bättre (snålare enligt mig) välfärd. Samtidigt hade (har) jag ett familjeliv som kräver full uppmärksamhet och engagemang.

Jag klarade inte av att hålla alla dessa bollar i luften längre. Jaget försvann alltmer och det som jag trodde var jag blev till slut en mask, parodi, falskt och totalt utplånat.

Kontentan av alltihop är att essensen av det som var jag, som skulle vara verktyget också, plötsligt förvunnit. 

Va? Vem är jag? Vad vill jag?

Jag som älskade att sjunga högt (som fan), spela gitarr, dragspel, klaviatur, rocka loss till heavy metal, sy, skapa saker, gå i naturen och skratta högt. VARA KREATIV FÖR BÖVELEN!!!!! ........inte borta men.....glömt, undanstoppat, förträngt...plikter som gått först.....

Nu när jag haft tid att börja odla tillbaka vad som är jag, så har jag återfått mycket minnen från min barndom av de människor som funnits i mitt liv, uttryck som jag inte förstod som barn men förstår nu. Uttryck som "att vara frank" och du är reko". Människor som var äkta men hade sina demoner och inte var perfekta, fyllde mitt liv.

Jag var ett barn och i händerna på vuxenvärlden. De personer som besökte vårt hem var inte de mest gudfruktiga. De var missbrukare men också människor med drömmar som vem som helst. Men någonstans på vägen misslyckats.

Det var -70 talet i all sin prakt;  med bruna och orangea blommor på gardiner, vävnader och tapeter, täcken och kuddar. Polyester och jerseytyger, värmespolar i håret och hempermanent, billig mellanöl och billig bensin, lekskola med mellanmål och skoltaxi, manchesterbyxor och platåskor, ABBA hysteri, pedagogik och fri uppfostran. Sist men inte minst hög arbetslöshet. Nästan precis som det är idag.

Människor i arbetslöshet, hopplöshet och ett ständigt växande missbruk i hemmen som följd. De som klarade sig var överklassen med pengar på banken som kunde köpa det de ville av underklassen. Så var tiderna då. 

Strindberg sa en gång för hundra år sedan att: "Vad är ekonomi? En vetenskap uppfunnen av överklassen för att komma åt frukten av underklassens arbete. " Kan bara konstatera att tiderna har inte förändrats...

MIna starkaste minnen av dessa underliga figurer som dök upp i vårt "mellan-öls-hem" var herr tandlös som inte sa så värst mycket men när han sa något så sa han  alltid att man var "reko". Mycket berodde på att han just var tandlös. Han hade löständer att använda men dom tyckte han inte om. Så han valde att inte använda dom och inte  prata så mycket istället. De få meningar han verkligen uttalade var ofta fåordigt men mycket sant och rakt på sak. "Frankt". Han brukade ivft med ett pekfinger mot en och sa: Du är reko.

Nästa person var herr Kind-ploppsmannen som antagligen led av något tvångsbeteende eller ticks, för han var alltid tvungen att avsluta sina talade meningar med ett kindplopp.

Jag minns en gång när jag satt i hans knä. Jag var väl ca 3-4 år gammal. Jag hade helt "frankt" frågat varför han gjorde så och att jag också ville också kunna det. Han försökte i alla fall lära mig hur man gjorde ett riktigt kindplopp. Han visade mig om och om igen för att verkligen lära mig och då led han inte av sitt tvångsbeteende.

Jag minns i alla fall att vi hade otroligt roligt. Jag minns också att jag fick beröm för vad jag åstadkom. En del bra ploppanden, trots min låga ålder. Jag gick sedan och höll på med detta ploppande länge. I flera dagar tydligen eftersom min mamma blev less på allt detta och sa åt mig att sluta.

Ja... dessa minnen har dykt upp och fler lär väl komma, eftersom jag inte verkar vara färdig med mitt bearbetande av barndomen. Men som sagt, jag behöver ingen psykolog för att tala om för mig hur eländig min barndom varit och allt detta prat om hur mycket bättre jag skulle må om jag bara PRATADE om det (hela tiden helst) eftersom JAG skulle må så MYCKET BÄTTRE.

Då skulle jag nog förlora hela mig och inte bara en del.  Själva essensen av jag skulle då inte vara värt ett vitten och jag skulle må sämre än vad jag behöver.

Urk. Jag vill verkligen inte gräva i min barndom utan jag vill låta saker och ting ha sin gång. Minnen som kommer och går.

Jag kan bara konstatera att livet har format mig till den jag är idag och att jag inte kunnat vara den jag är utan min barndom.  Upplevelser i barndomen har ett bäst-före-datum i det dagliga livet men påverkar det liv man har framför en. Det är i alla fall min övertygelse. Annars skulle jag nog inte stå där jag är idag. Trasig men ändå fullt funktionsduglig och i reparabelt skick. 

Livet är nog mer komplicerat än vad vi tror, trots alla förstå-sig-på-are med sina fina självhjälpsböcker, plattidyder  och ultraterapi . 

Gå i frid amen och allt det där    . 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Den 7 juli upptäckte jag att jag inte såg ut som jag brukar och hittade en knöl i mitt högra bröst. Var på semester i Norge och det enda jag ville var att åka hem. Men min man och jag bestämde att vi ändå skulle tillbringa två veckor där och försöka ...

Har inte bloggat på ett tag upptäckte jag nyss hehe. Ähum, ville därför informera er om att jag haft en hel Behå-fri helg och det var befriande så inåt helvete och helt fantastiskt! Gå i frid. Amen å allt det där. Mer behå-fria dagar åt kvinnen. ...

Sitter och funderar i natten. Jag har arbetat med människor i över 10 år och sagt att vissa öden går in under skinnet på en. Det stämmer verkligen. Men denna gång har ett livsöde gjort en direkt väg och gått rakt in i hjärtat. Och jag blöder. Igen. V...

Idag är en stor dag, en glädjens dag! För idag har ordet HEN fått en officiell plats i svensk akademis ordlista ??så...jag har vunnit min kamp. Så till se alla rabiata HEN hatare därute, säger jag bara: In your'e face! Haha! Ibland har jag Gud på min...