Denna vecka är en märklig vecka. Mycket händer runt omkring mig just nu. Vet ej vad det beror på, kanske det finns högre makter inblandade? Jag jobbar på min relation till Vår Fader så vem vet.

Nåväl, måndagen började med en impoviserat inhopp för Kung Midas inför våra kära politiker. En improvisation som slutade med imponation, hehe..Fick beröm för mitt och Moneypennys anförande och information om arbetet i stort. Men men, har man att göra med politiker får man nog akta sin tunga eller begära patent på vad man ska säga innan man säger det. Tjyvar finns det överallt och alla verkar bo i Robertfors av nån märklig anledning. Förutom att bli bestulen på idéer så blir man även bestulen på tre sparkar, en cykel och sopkvast inom loppet av tre år..Åh, vad jag trivs i Sveriges bästa kommun!

Min kära Duracellkanin blev magsjuk under natten så jag fick dra lasset själv idag. Ser ut som jag får dra lasset resten av veckan också, vill inte ha min Duracell i min cell, om man säger så.

Duracell är aldrig sjuk annars men även solen har sina fläckar, vila i frid och krya på dig. Du är min raka motsats och jag behöver dig. Men smitta  mig inte, då jävlar...

Vid fikat idag satt vi ett gäng och pratade om målning och andra kreativa saker man kan göra för att slappna av och få må bra. Jag har en konstnärlig sida som legat i träda några år. Ju mer vi pratade om det ju mer började det klia och sticka i mitt inre. Jag känner absolut att jag måste återuppta mina kreativa projekt. Oh, lycka att få skapa något igen! Till helgen får jag nog sticka väg och köpa några nya akvarellpennor, papper, tyg och annat skräp som behövs för skapandet. Gitarren ska åter stämmas, orgeln ska monteras upp, dragspelet ska fram och sångrösten ska dammas av.

Smolk i bägaren finns dock, Bambi och Stampe håller på med ett uppbrott. Uppbrott är smärtsamma oavsett ålder, hoppas bara att det blir bra till slut hur det än blir. Bambi är det mest ömtåliga som finns och jag älskar henne så mycket att det gör ont..

Gå i frid, amen och allt det där.

Är inne på min tredje dag i förkylningens grepp. Tredje dagen och jag är återuppstånden som Jesus från Nasaret. 

Mycket i världen handlar om just siffran tre.....

Alla goda ting är tre,

tre är också mobilens revolution,

tre små gummor skulle gå en gång,

knatte fnatte å tjatte,

de tre små grisarna,

tre personer är radiopratare i tre av radiokanalernas morgonprogram,

har tre husdjur och tre barn i huset,

Faderns, sonens och den helige ande.....

Har just druckit tre koppar kaffe på raken då jag äntligen känner smaken av det.

När man är sjuk har man plötsligt tid att filosofera om det mesta. Jag filosoferar kring siffran tre och förundras.

Detta med tre-enigheten verkar vara the shit.

Kollegorna drog till Skellefte imorse i dryga -27 grader. De skulle på studiebesök och få nya idéer om utvecklingsmöjligheter inom äldreomsorgens härliga värld. Kollegorna är tre och Kung Midas är med. Om inte kungen följt med, så kulle jag kunnat tro att det finns en konspiration emot mig denna dag, om just det där med tre.

Det är tur att Kung Midas finns. En kung som tror helt och fullt fast på att pengar styr allt. Kung Midas var optimistisk igår och trodde att jag skulle följa med idag. Men efter en ganska jobbig natt med lite sömn och varbomben tickande i mitt fejs, beslöt jag mig för att stanna hemma även denna dag. Kung Midas lever efter regeln "plikten framför allt", jag lever efter att få känna smaken av mitt kaffe och återfå en viss värdighet igen. Man får inte glömma att jag innehar världsrekordet i förkylning och det kräver en viss respekt tycker jag.

Gå i frid, amen å allt det där...

Ibland blir man bara så förälskad, då tänker man inte klart alls. Jag är just nu förälskad..i ett objekt.

Jag har länge velat hitta "stället" där jag skulle kunna få ordning på mitt lite kaotiska liv, få andas och få en ny start. Har surfat lite på hus till salu här å där, tittat lite slött i tidningar men inte hittat "det". Helt plötsligt, mitt i en kaotisk dag och känsla av desperation dimper detta objekt ner från en klar himmel.

Jaja, tänkte jag jag kan väl titta på det och något mycket märkligt hände.

Det talade till mig..

Köp mig... köp mig... nuuuu, viskade det om och om igen. Jag har tittat på det en stund varje jag sen dess och samma ord viskas om och om igen, högre och högre. Kanske det är huset som är demoniskt och som gud glömde...? Å nu är jag besatt, fy fan och satan i gatan så det kan bli.

Helt sjukt, skulle mina barn säga. Jag säger att jag vill fanimig ha det och det ska fanimig bli mitt och INGENTING KAN STOPPA MIG!!!!!!! Känns som jag vill flåsa och flippa ut och bara få ett epileptiskt anfall. Arghh!

Tänker inte speciellt klart, jag vet. Min make är oftast den som får köpjävulen i sig och jag är den mer skeptiska och framförallt, den sansade.

Jag förstår nu vad min man går igenom och det händer en gång i månaden. Han har det inte lätt.

Vi får väl se om denna besatthet går över eller om jag måste tvångsinlägga mig på psyket, det får tiden utvisa.

Moahhahahaha...........