Vissa dagar blir man helt uppfylld och överväldigad. Men det är som jag sagt förut, det är de små sakerna i livet som gör allting värt. Det som kan verka smått för mig är något stort för någon annan och vice versa. 

I helgen har jag känt mig lite låg och funderat mycket på hur mitt liv ser ut, mina livsval och hur andra har det. Vi lever alla i vår egen verklighet och det går ju inte tala om för andra hur de ska leva sina liv. Har insett att de val man gör måste man själv ansvara för. Att skylla på någon annan visar bara på hur rädda vi blir när det visar sig hur fel det blev. När man är ung så vet man allt och gråzonen är obefintlig.

Vi har våra glasögon som vi betraktar verkligheten ur. Ju äldre jag blir, ju mer ödmjuk blir jag inför andras livsöden och val de gör eller gjort. Gråzonen växer... Jag märker att jag har större förståelse för andra människors val och hur det kunnat gå så bra eller illa för dom. Jag har även fått en del insikt om mig själv och hur det blivit som det blivit för mig.

Jag kan bara konstatera att någon moraltant kommer jag inte bli när jag blir stor.

Uj, ibland blir jag så djup att jag drunkar i mina egna tankar. Någon sa till mig idag att jag vänder å vrider på det mesta innan jag tar ett definitivt beslut i någon svår fråga. Det är en styrka men ibland kan det bli lite för kringelikrokigt. Å det är nog jag i ett nötskal.

Amen på det.

Vill bara upplysa mina läsare att man får skriva en kommentar om man vill på inläggen    

Kom gärna med tips och idéer på vad ni vill jag ska skriva om. Reflektera, kritisera, berömma, ja vad ni vill. Har lite idétorka så kom med förslag så hittar jag alltid på något  

Väntar med spänning.   

Lever just nu i en stressfylld vardag. Mycket på jobbet får min stresshormonsnivå i kroppen att stiga till väders.

Igår var en skit-dag idag en skit-dag. Hur då? Jo känslan av att springa från en det ena till det andra som helst skulle varit klart igår, gör att jag känner mig otillräcklig och lämnar en känsla av att inte ha gjort någonting vettigt och att allt är en enda röra när klockan blivit fem och det är dags att gå hem. Då ÄR det en skit-dag. 

Får mig då att tänka på hur jag tacklar en alldeles för hög stressnivå. Vad är det som gör att jag kan släppa stressen när arbetsdagen är slut? Vad är det som gör att jag kan släppa tunga tankar, känsla av otillräcklighet, maktlöshet? Vad är det som gör att jag inte kan släppa och bli olycklig?

En del förespråkar positivt tänkande, andra att gå kurser stresshantering, yoga, träning, meditation, spikmattor, kosttillskott osv. Ja, listan kan göras lång på vilka verktyg som finns till hands.

Man kan även bli religiös, verkar ju vara en universal metod: "Ta emot Gud i ditt hjärta, så kommer Han att älska dig för resten av livet och i evighheters evighet" men det finns alltid en hållhake på detta; Du skall icke synda eller bryta mot någon av de andra budorden.

Åh just det, vi har ju de sju dödsynderna också, glöm inte det....

Man ska alltid välja någon metod eftersom det finns ju även trender och trendsättare och man vill sälja sin produkt. Reklamen går varm i medier och tidningar, kurser ordnas och halleluja, så har men en en metod som VERKLIGEN fungerar. Så köper folk hela konceptet och de som vill sälja, tjänar sina pengar och blir rika och de som köper är lyckliga en stund. Eller?

Ja det vill säga, tills den dag de vaknar upp ur sitt drömtillstånd och inser att de är fortfarande inte botade från sin sorg, olycka och depression. Sen letar man efter nästa metod..

Det var i en annan tid som man sålde ELIXIR som skulle bota allt från värk, feber, håravfall, gula tänder bla bla bla. Det fanns under vilda västern och var helt enkelt vanlig whiskey på flaska. 

Förlåt min ironi men är det inte lite så det fungerar?

"Välj det rätta, ta Cloetta!"

Ja jag vet, ALLT är inte lurendrejeri men allvarligt, vi är fortfarande lättlurade på diverse produkter och metoder eftersom vi vill så gärna bli lyckliga i alla våra dagar. Mm, religionen kommer i alla dess former och det gäller att välja den rätta vägen.

För mig så spelar det ingen roll vad andra tycker. Folk kan få predika precis vad de vill om vad som är den bästa och värsta metoden. Jag tror inte på att det finns en enda sanning. Vi är alla olika och trevar genom livet med de brokiga och olika bakgrunder vi har. Det viktiga är väl att hitta den metod, produkt som fungerar i det långa loppet. Jag anser inte vad som är rätt eller fel och säger inte åt andra att göra som jag gör. Den enda som kan veta vad som fungerar är du själv. Punkt.

För mig har alltid humor varit en riktigt bra lösning på att få distans till det jobbiga i livet. Jag gläds åt det jag har och de små sakerna i livet. Om jag vid dagens slut hittar det som får mig att må bra och kan somna, då har jag lyckats hitta rätt.

Jag provar gärna fler metoder och försöker samla på mig det goda av allting. Men jag är inte lättlurad. Jag ser mig själv lite grann som Tomas tvivlaren (ni som läst er bibel vet vem det är, jag orkar bara inte berätta historien om honom också då får jag aldrig gå isäng och sömnen behöver jag). Hur som helst, när jag inte sett och blivit fullkomligt övertygad om att saker fungerar, så då tror jag inte. Mitt liv är för kort för att jag ska slösa det på det jag lika gärna kan klara mig utan.

------------------------------------------------

sen en hälsning till de nu som kan känna sig lite provocerade och frustrerade, vad vet jag men läs min fotnot nedan;

Jag vill att man läser mina inlägg med en gnutta humor och jag hoppas att jag får fram det budskapet. Det är inte meningen att provocera någon eller tro att jag medvetet gör elaka påhopp på någon eller något. Jag vill helt enkelt skriva ur mitt perspektiv och hantera mina funderingar på ett underhållande, cyniskt och ironiskt sätt. 

Amen på det.