Direktlänk till inlägg 26 mars 2014
Hellå detg var ett tag sen jag bloggade men jag har inte dött.... ännu.
Har varit och är sjukskriven. Fortfarande.
Har blivit uppmuntrad av min nuvarande doktor att gå på promenader och vistas i naturen Visst. Men jag har diagnosen depression. Inget märkvärdigt med det men jag undviker folk i den mån jag kan och jag är ute när alla andra sitter inne...Jag ska inte går mer in på detalj än så men mitt liv har varit lite kaotiskt den senaste tiden och det verkar inte bli så mycket bättre.
Eftersom jag har en i min närhet som drabbats av riktig olycka och mår som en skit så behöver denna person mig, Mer än nånsin. Jupp. Alla som känner mig, vet att jag ALLTID ställer upp.
Men denna gång?
Kommer jag att orka vara det stöd som denne person behöver? Jag vet inte det just nu. Men så mycket vet jag; att jag måste säga nej till vissa och säga ja, till vissa i mitt liv.
Jag säger ALLTID ja till bami.
För bambi är en del av mitt liv. De andra personen...
Nja, kanske...
De får nog fucka upp sitt liv bäst de vill. Det har de ju gjort förut, trots mina råd... så har de gjort det värre..
Och nu ? vill de ha min hjälp igen...Varför då? De fixar dsitt kaos så bra själva (som de senatse 20 åren) och jag mår skit hela tiden ändå
Min kraft ska gå till de behövande, dvs jag själv och bambi och resten av min familj. Punktum, slutum.
Tror jag fattat rätt beslut denna gång. Mjo, det har jag.
Gå i frid och allt det där-
Den 7 juli upptäckte jag att jag inte såg ut som jag brukar och hittade en knöl i mitt högra bröst. Var på semester i Norge och det enda jag ville var att åka hem. Men min man och jag bestämde att vi ändå skulle tillbringa två veckor där och försöka ...
Har inte bloggat på ett tag upptäckte jag nyss hehe. Ähum, ville därför informera er om att jag haft en hel Behå-fri helg och det var befriande så inåt helvete och helt fantastiskt! Gå i frid. Amen å allt det där. Mer behå-fria dagar åt kvinnen. ...
Sitter och funderar i natten. Jag har arbetat med människor i över 10 år och sagt att vissa öden går in under skinnet på en. Det stämmer verkligen. Men denna gång har ett livsöde gjort en direkt väg och gått rakt in i hjärtat. Och jag blöder. Igen. V...