Direktlänk till inlägg 15 juli 2014
Befinner mig i vårt sommarparadis. En ö ute vid nordnorska kusten som är bortglömt större delen av året. En ö som är så ogästvänlig på vintern men bedårande på sommarn. Turister över allt, främst tyskar som kommer hit för att fiska allt vad tygen håller. Husbil med stor frys och en hel uppsjö med fiskeutrustning. En del blir tagen på bar gärning och förlorar sin fångst om de fiskat för mycket. Max 30 kilo får du ta över gränsen. Stackars de som är ovetandes och tror att det är fritt fram. De åker hem tomhänt och har i princip kastat pengarna i sjön.
På denna ö har man hur mycket tid som helst att göra i princip ingenting. Jag ägnar mig åt partiell solning. Försöker alltså att få sol på de ställen som är helt vita. Är lite krångligt men skam den som ger sig. Det råder då inte brist på uppfinningsrikedomen. Har suttit och funderat på en dräkt jag kunde sy men den tanken la jag ner. Det skulle inte se klokt ut.
En annan sak är att fågellivet här ute är rikt. Det kvittras, gapas och skriks dygnet runt. Det är ju ljust även nattetid så fåglarna sover aldrig...då får inte jag heller sova...värst är måsarna. Börjar en tar den andra vid och så går djungeltelegrafen. Dygnet runt.
Örnen seglar ibland över oss. Åh herregud! Då jävlar är det bara att ta fram hörselskydden för då stämmer varenda liten sparv in i alarmet också.
Men annars är det bra. Det gäller att se positivt på tillvaron. Jag har ju semester för tusan.
Gå i frid amen och allt det där.
Den 7 juli upptäckte jag att jag inte såg ut som jag brukar och hittade en knöl i mitt högra bröst. Var på semester i Norge och det enda jag ville var att åka hem. Men min man och jag bestämde att vi ändå skulle tillbringa två veckor där och försöka ...
Har inte bloggat på ett tag upptäckte jag nyss hehe. Ähum, ville därför informera er om att jag haft en hel Behå-fri helg och det var befriande så inåt helvete och helt fantastiskt! Gå i frid. Amen å allt det där. Mer behå-fria dagar åt kvinnen. ...
Sitter och funderar i natten. Jag har arbetat med människor i över 10 år och sagt att vissa öden går in under skinnet på en. Det stämmer verkligen. Men denna gång har ett livsöde gjort en direkt väg och gått rakt in i hjärtat. Och jag blöder. Igen. V...