Var och handlade efter jobbet.

När man har tid och inte är stressad när man ska handla, har man verkligen tid att studera andra människors beteende. Ibland blir jag sådär knäpp och vill analysera sönder saker som jag observerat. Även denna gång ska jag göra min analys av ett välkänt fenomen som jag själv också varit med om.

Jag strosade runt bland hyllorna på jakt efter ingenting, egentligen. Men jag hade ju tid.

Uppmärksammade en småbarnsfamilj som kom in precis efter mig. De var som vilken småbarnsfamilj som helst. Mamma, pappa och tre barn i åldrarna 3 - 5 år. De flesta småbarnsfamiljer ofta har samma beteende i en mataffär. Jag kan bara gå till mig själv. Vi betedde oss precis likadant.

Det är alltid någon förälder som tar över hela ansvaret att hela operationen ska lyckas väl. I detta fall, som i många andra, är det mamman.

Mamman är kapten på skeppet och styr sin besättning med järnhand. Mamman jagar billiga, prisvärda varor, helst med bra kvalitet, samtidigt som hon håller koll på samtliga småttingar och ser till att pappan gör vad han ska. Pappans uppgift är att vara förste styrman. Han styr nämligen vagnen och får sedan vackert betala varorna. Mamman tittar, plockar, ser till att de små inte får som de vill, pratar förståndigt till de små (ja, pappan får också höra ett förmaningens ord) och ser till att pappan följer efter med vagnen inom räckhåll.

Ofta så är pappan tyst och ser lidande ut. Jag kan inte klandra honom.

Mamman njuter av situationen eftersom det ger henne en chans att stolt visa upp sin lilla familj och samtidigt få lite "kvalitetstid" inpå. Pappan vill helst hem NU och få den j'''a middagen på bordet, helst IGÅR. Om han fått bestämma (vilket han inte får) hade han inte följt med eller helst åkt och handlat skiten själv.

Jag tänker att i denna familj är det mamman som har kontrollen över ekonomin men då också andra ansvarsområden och inköp. Pappan vill köpa roliga grejer, mamman säger nej vi har inte råd. Pappan får vackert sitta "vid det lilla bordet med de övriga små" om man säger så. Men gör han revolt? Nä, varför det? Han vill ju fortsätta bli omhändertagen av sin Venus. Men är han en toffel då? Nä inte enligt mig, bara bekväm och väldigt, väldigt smart.

Det slår mig att när man blir mamma så blir man mamma åt allt å alla. Även om vissa faktiskt klarar sig utmärkt själva, så har vi mammor en benägenhet att bara ta över och vara bäst på allt. Men frågar vi dom det gäller och oss själva om det verkligen är nödvändigt? Skulle vi mammor stanna upp och verkligen tänka efter, studera vårt eget beteende så skulle vi nog omvärdera detta med att vara bäst på allt. Det ser verkligen löjligt ut...

Många säger att prövningarnas tid är småbarnsåren. Nja kanske men är inte själva prövningen att bli förälder?

Mina barn är tonåringar. En av dom är myndig, har nyss tagit körkort och är själv mamma till en fin liten pojke. Hon klarar sig utmärkt. Men jag har en benägenhet att fortfarande veta bäst och ska försöka se till att hon följer efter mig i "livets affär". Min make (pappan) tjatar fortfarande om saker han vill köpa och vem tror ni säger vad om detta? Vem tror ni bestämmer i frågan?

Det är inte konstigt när vissa män kallar sina fruar för "regeringen" och "chiefen". Det finns fog för detta.

Ja hur som helst är jag nöjd, eftersom jag inte blir kallad för dessa saker utan fortfarande får höra att jag heter "tjejen".

God natt, guds frid amen å allt det där. Måste i säng eftersom jag ska upp tidigt och fortsätta leka förälder men på annat sätt ;)