Är så grymt ledsen just nu. 

Jag har två katthonor, en på nio år och en på åtta. De är kastrerade och väl omhändertagna. De får mat, är friska och får vistas UTE. 

Men det är just det som är problemet. De är utekatter. Jag bor i ett villa kvarter. Jag har inga problem med löst springande katter men andra har det. Resten kan ni väl räkna ut.

Katter är fria varelser som mår bäst av att få vistas ute. Men när man vill tvinga mig att få mina katter att gå i band eller vara inomhus så måste jag säga att det går inte. Du kan inte helt plötsligt ta friheten från en katt som vistats fritt ute hela sitt liv. Då får du ett mycket olyckligt husdjur.

Jag vill ha en god grannsämja. Men jag har katter. En omöjlig ekvation. Kommunen försöker "komma tillrätta med klagomålen" och skickar brev där de försiktigt och försynt uppmanar kattägare om att hålla uppsikt över sin katt. Lycka till med det säger jag bara. Kommandon som "Kom hit!" och "Fot!" funkar inte på en katt. Den som har lyckats lära en katt detta , kan gärna höra av sig.

Jag måste därför fatta andra drastiska beslut. Det finns två val; flytta ut på landet i skogen där det förhoppningsvis inte finns en käft som man bor granne med. Eller ta bort dom.

Nu har det gått så långt att jag har inget val.

Å nä, jag hinner inte flytta ut på landet innan semestern.

Jag har alltid trott att man får ha visst övereende med sina grannar. Det finns även lösspringande barn och skällande hundar. Det finns fyllefester som pågår långt ut på natten. Det finns skator och kajor som skitar ner överallt. Det finns pedantiska grannar och det finns dom som inte är det. Varför det är så, är helt individuellt och alla kan inte leva som JAG gör. Det får jag lov att acceptera. Jag stör mig också så in i helvete på vissa saker men vad ska jag göra åt det???  

Allt jag kan göra är att be om ursäkt om mina katter stört och gjort olägenheter. Men mina katter ska vara fria och får dom inte leva fria så ska de i alla fall få dö fria. Jag vill ha god grannsämja där folk kan hälsa på varann. Jag vill inte hitta mina katter skjutna eller överkörda av någon jävla psykopat. Och jag vill inte fortsätta ta åt mig och bli ledsen över dessa klagomål på lösspringande katter i mitt villakvarter. Och jag vill inte få till mig skitsnack bakom min rygg. 

Med det sagt så sov i frid alla som kan.