Har ett ämne som är högst aktuellt att blogga om, känner jag. Blir så när man ser saker på nära håll och själv har erfarenhet av det.

Svartsjuka.

En svart känsla som sprider svärta omkring sig. Fungerar som ett svart hål gör i universum, suger allt till sig tills allt är utplånat. Men det är om svartsjukan får dominera. Ett visst mått av svartsjuka kan vara positivt. Det ger en spark i baken av och till så att man kan uppskatta det man har och inte ta sin partner för given.

Men när svartsjukan blir dominerande i ett förhållande är det dömt till undergång. Att väva in sin partner i ett nät och begränsa dennes göranden och andra sociala kontakter kan bara skapa olycka. Olycka för den man älskar och också olycka för en själv.

Det gäller att se vad som är hjärnspöken och vad som är sanning när svartsjuka uppstår. Man måste då prata med sin partner och tala om att man känner som man gör. Om svartsjukan tar över tvingas förhållandet till ruinens brant och att det som man minst av allt vill ska ske, kommer då att hända. Det tar slut.

Man måste tag tag i sina egna känslor när det händer och inte försöka kontrollera sin partner. För det handlar om ens egna känslor och inte partnerns. Samtala är ett måste men inte anklaga sin partner. Förklara vad man känner och låta sin partner få bemöta ens argument. Men är man bränd så kommer man per automatik att känna svartsjuka så fort en situation uppstår som påminner om en tidigare händelse och det tolkas som ett hot.

Nyckelord är tillit. Tillit är något som växer fram. Att känna tillit bottnar också i en stark självkänsla och att man tycker att man duger och är värd att älskas. Tycker man inte att man är värd att bli älskad, så kommer man att ta med sig känslan av oduglighet och vara misstänksam i varje förhållande man kommer att ha i livet. Det gäller att jobba med sig själv och försöka förstå varför man känner som man gör och sedan göra något åt det. För det handlar om att man själv ska känna lycka och tillåta sig själv att bli älskad. Man äger ingen annan människa så väljer partnern att vara otrogen så är det så. Men byggs svartsjuka på hjärnspöken måste man ta tag i sig själv för annars kommer man att gå igenom livet och bara vara olycklig.

Jaha, så var man igång igen. Första arbetsdagen avklarad efter en skön semester. Nu är det tuffa veckor fram till jul. Bara svarta vardagar i kalendern och jobb å jobb å jobb. Det innebär långa arbetsdagar och sen annat som ska göras med tvätt, städning, planera middagar, betala räkningar, fostra barnen, klämma in motionspass och försöka ha ett socialt liv. Åh, huvva!

Jag gruvar för att återigen denna höst bli tömd på energi och bara bli negativ. Det är aldrig bra för någon, särskilt inte för ens närmaste. Jag ska inte blicka så långt framåt i tiden, jag vet, för det om något är deprimerande. Det gäller att hitta guldkornen i vardagen som gör att man orkar vidare. Visst.

Men mitt liv har sett ut såhär de senaste åren. Jag jobbar heltid och har familj så det innebär att pussla ihop dagens timmar så att jag hinner med. Men var det så jag hade tänkt mitt liv? Näe..men så vart det. Jag ville tjäna pengar i massor utan att arbeta ihjäl mig. Bli prinsessa, typ eller kändis. Life is a lemon...

Hösten är inte den årstid som gör mig positiv direkt. Varför? Jag har inte tillräckligt tålamod för handarbeta, jag plockar inte svamp, jag orienterar inte och jag jagar inte älg. Vad finns det då kvar? ska jag bara ha myskvällar med värmeljus, film och godis framför teven?? Hela jävla hösten?! Okej, då får det bli så, för jag kommer varken att hinna med nåt annat eller orka med nåt annat ändå.

Egentligen tycker jag inte om andra årstider än sommaren faktiskt. Jag orkar mer och lever upp på somrarna, så är det bara. Övriga årstider är bara nåt som sker där emellan. Årstider som innehåller depression, melankoli, regn och stormar, hysteriskt kallt, mer depression, för höga elräkningar och en jävla massa snö...

De som bara älskar vintern göre sig icke besvär att övertyga mig om det. Jag hatar vintern, punkt slut. Jag menar, vari ligger tjusningen? Va? " Åh, nu kom elräkningen igen och fy satan så glad jag blir att betala flera tusen för att hålla stjärten varm ännu en månad! Tack staten för alla avgifter och moms på skatten och tack elbolaget för att ni håller mig varm!" Jippie...

Att smeta lite glasyr på allt man gör kan piffa upp vardagens bestyr men ärligt talat, även glasyr på en citron tar inte bort den sura smaken, den döljer det bara.

"Jamen vilken deprimerande syn på livet denna människa har!" Ja, jag kan bara hålla med, halleluja och pris ske Gud. Eller är jag bara sarkastisk och cynisk? Ja sanningar kan svida så det är bara att välja det som känns bäst för en själv.

Cynism är den bästa kryddan i livet, ja tack och amen för det. Hur ska man annars överleva som människa? Life is a lemon.

Länge sen jag bloggade men ska göra ett litet inlägg. Min semester har varit riktigt bra, synd att det måste ta slut. Hösten närmar sig och det gör mig riktigt nere. Igår regnade det IGEN och det var kallt, 12 grader. Det är väl ingen jävla värme? Solen försökte lysa igenom men försvann igen. Jävla skit. Hade en skitdag ändå så det fick regna på. För i helsike, bring it on!

En annan sak är att jobbet börjar snart igen med dess oroligheter som det för med sig. Men med laddade batterier ska jag fixa detta. Behöver bara några dagar till att ladda på. Har en del roliga saker att ta itu med som jag längtat att få sätta tänderna i. Men det blir till veckan, ska försöka göra nåt bra av de dagar som är kvar. Om jag inte fastnar i min "nere-period".

Vi har haft mycket kvalitetstid i familjen, vilket känns så bra. Älskar min familj så otroligt mycket, de betyder allt för mig! Men det finns en del små oroligheter som jag inte vet hur det kommer att utveckla sig. Min förhoppning är att det ska bli en bra lösning till slut. Jag brukar känna oro ibland för att tråkigheter ska hända. Ibland befogat men ibland inte. Men det är något jag jobbar på, att sluta oroa mig.

Igår funderade jag på varför jag så starkt ogillar en person som jag aldrig pratat med eller ens känner. Kan tyckas märkligt, jag vet. 

Det finns en person som jagar på obehörig mark. Jagar, fast man redan har fällt ett byte och tillförskansat sig diverse tillbehör därtill.

Jagar, fast man vet att det åtråvärda bytet redan är skjutet sedan länge. Jag tycker inte att det är okej att det finns de som jagar på obehörig mark. Det finns andra jaktmarker som är lediga. Varför ens jaga om man redan har frysen full? Är det verkligen okej att fortsätta jaga då? I vilket syfte då? bara för att man kan, eller är det för kickens skull?

Avslutar med ett citat:

"Säg inte att du älskar någon och sedan ändra dig... Kärlek är inte som att välja ut vilken film du vill se."
Natalie, 7 år

Gå frid och allt det där. Amen.