Jag skulle vilja skriva det som finns i mitt hjärta just nu men det kan jag inte. I så fall spelar jag ett högt spel. Vad är vitsen med att ha en blogg om jag inte kan skriva det som jag vill skriva om? Är frustrerad så in i h--vete men det är bara att lägga locket på.

Idag fick jag ett antal insikter och jag har själv makten att bestämma hur jag ska göra. Men vissa beslut berör fler än mig själv i min närhet. Vissa beslut tvingas man till och då får man gör det bästa av det. Beslutet jag måste ta är inte lätt men jag måste överleva.

Livet består av måsten för att man ska överleva. Arbete, god hälsa, självkänsla, kärlek, mat, tak över huvudet och en hel massa annat- allt detta behöver man för att ha ett bra och gott liv. Men man måste fundera på vad som är mest viktigast och värdefullt för en själv och prioritera det. När vissa saker verkar ta överhanden så att annat blir lidande, är det dags att trycka på stoppknappen, överblicka situationen  och ställa sig frågan -är det värt det? Får jag en guldstjärna i himlen när jag dör för att jag valt att prioritera detta före det andra? Är det värt att känna frustration, maktlöshet, ha sömnlösa nätter för att jag hamnat i det här när jag har ett annat val?

Människan är i grunden bekväm av sig, vill känna trygghet och ha en stabil tillvaro. Men får det kosta hur mycket som helst? Får det kosta ens välmående och ens hälsa?

För första gången på länge måste återigen omvärdera min situation och göra nya val. Val som jag trodde att jag inte skulle behöva göra igen. Det skrämmer mig och jag är rädd. Rädd för jag måste se mig själv i ansiktet igen och verkligen vara ärlig mot mig själv och sluta gömma huvudet i sanden.

Avslutar nu med att sända en stor kram till den lilla familjen som också befinner sig i en situation de inte valt men tvingats till. Ber många böner just nu om att allt ska gå väl för er.