Direktlänk till inlägg 11 april 2011
Våren är här! Jippie...typ.....
Vid denna tid kommer jag alltid att tänka på en fras som en gammal arbetskamrat (må han vila i frid) brukade säga som ett mantra: Solen skiner, fåglarna kvittra och alla voro glada!
Just nu är jag inte glad, jag är bara trött, trött, trött, trött hela vägen genom själen och ut i kroppen. Inte blev det bättre av att jag inatt drömde att jag stod inför första dagen av min 4 veckor långa semester och tänkte; äntligen får jag vila, tjoho! ... vaknade imorse och insåg att det inte var sant. Jävla skit, typ.
Har flera veckors hästarbete kvar att göra innan jag får vara ledig. Flera födelsedagar att avverka och en massa stress och jäkt med arbetet.
Jag får såna här downperioder av för mycket sol på våren. Mitt sinne vill inte vakna ur vinterdavalan riktigt. När det då blir såna här fantastiska dagar med mycket sol och fågelkvitter får jag väl en chock antar jag vill mentalt krypa tillbaks till idet.
Min ena dotter utbrast idag: "Men mamma, varför har du vinterjackan på dig?! Det är ju 11 grader ute, skärp dig!!"
Eh, ja...? Det är vinter, typ..? eller har jag missat nåt..igen?
Ja som sagt, mitt mentala tillstånd har inte fattat eftersom jag fortfarande ligger i ide. Jag har alldeles för mycket i huvudet som gör att jag alltid är i min egen värld och alltid ligger steget efter med allt. Tur man har en omgivning som uppdaterar en på det som händer. Jag skulle annars gå i shorts till jul och täckbyxor till midsommar.
Gå i frid och trevlig allhelgona
Den 7 juli upptäckte jag att jag inte såg ut som jag brukar och hittade en knöl i mitt högra bröst. Var på semester i Norge och det enda jag ville var att åka hem. Men min man och jag bestämde att vi ändå skulle tillbringa två veckor där och försöka ...
Har inte bloggat på ett tag upptäckte jag nyss hehe. Ähum, ville därför informera er om att jag haft en hel Behå-fri helg och det var befriande så inåt helvete och helt fantastiskt! Gå i frid. Amen å allt det där. Mer behå-fria dagar åt kvinnen. ...
Sitter och funderar i natten. Jag har arbetat med människor i över 10 år och sagt att vissa öden går in under skinnet på en. Det stämmer verkligen. Men denna gång har ett livsöde gjort en direkt väg och gått rakt in i hjärtat. Och jag blöder. Igen. V...