Slumpen ordnar det ibland så, att man hamnar ibland där man egentligen inte hade tänkt hamna. Jag fick besöka min barndomsby som jag inte varit till på väldigt länge. Besöka var väl att ta i men jag körde i varje fall igenom den. 4 gånger totalt. Varför det blev så behöver inte kommenteras. Vi kan väl säga att jag inte var så smart men vem har sagt att jag ska vara det?

Byn var sig lik men många av de gamla gårdarna stod öde. De flesta husen har samma färger, inga större tillbyggnader har gjorts och inget har rivits. Tiden står still, det var som att resa tillbaka i tiden. Till och med den stora reklamskylten för Pommac hänger kvar på ladan fast färgerna har blekt bort av solen och är helt vit nu. Men jag minns skylten och det är 35 år sedan den sattes upp.

Denna by var en blomstrande by på sin tid, en gammal jordbruksbygd med generation efter generation som bott och levt sitt liv där. Nu är det andra tider och det som en gång var, finns inte mer. Husen står som tomma skal och förtärs av tidens tand. Det är ledsamt att se....

När jag var barn fanns en liten lanthandel i byn som sålde det mesta som folk behövde köpa. Jag var enda lillbarnet i byn större delen av året, så godis kunde beställas hem beroende på vad jag tyckte om. Jag tyckte mycket om lanthandeln och de som ägde den. De var alltid vänliga och som man säger med ett modernare språk idag; serviceminded.

Byn var inte stor, de flesta som bodde där var bönder och självhushållande. Men det handlades på affären av alla, även om det inte fanns ett skriande behov av saker. Men man gjorde det därför att det var så det skulle vara och det var en naturlig mötesplats. En plats där man kunde växla några ord och få veta dagens skvaller.

De sålde även mellanöl på den tiden. Min pappa var självskriven stor-konsument. Ägarna var så serviceminded, att de kunde bli uppringda mitt i natten av min far som ville "köpa" ett flak öl på kredit. De var så serviceminded, att de klev upp klockan ett på natten, ställde ut ett flak på varubryggan, skrev en räkning som bifogades och gick och lade sig igen..Vi bodde mindre än hundra meter från affären, så det var enkelt att ta cykeln eller vingla dit och hämta ölen. De knorrade sällan, för pappa betalade (?) räkningen när lönen kom. Det förmodar jag eftersom hela vår tid som vi bodde där, så köptes det öl i mängder. På den tiden fick man lönen utbetald varje vecka.

Ingen gör så idag, ingen är kreditvärdig nog att få köpa öl på "krita". Men en liten lanthandel är beroende av varje kund, att förnedring och "obekväma arbetstider" ingår i jobbet. Relationen till kunderna var viktiga även om kunderna inte skötte sin del av relationen alltid...

När jag körde genom denna lilla by, så kom minnen tillbaka. Både de goda men även de dåliga. Det är med en slags hatkärlek som jag känner för byn.

Jag tänker, att det kunde ha fått vara riktigt bra om inte allt det onda fanns också. Jag hade nära till naturen där och många roliga saker att göra som liten. Det var bara på somrarna som det kom fler barn till byn i min ålder. De som besökte sina far- och morföräldrar och de bodde i andra delar av "världen" som jag såg det. På vintern var jag ett ensamt barn men jag saknade inte andra att leka med. Jag visste ju inte av något annat. Jag var ganska så liten för att förstå att nåt egentligen var fel med min familj...För liten att förstå att vi var det största skvallerämnet i byn...

Allt som allt bodde vi där i 6 år. 6 år av ens barndom är lång tid. En lång tid att formas till en rädd, osäker, blyg individ som behövde år till att bli sin motsats. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Den 7 juli upptäckte jag att jag inte såg ut som jag brukar och hittade en knöl i mitt högra bröst. Var på semester i Norge och det enda jag ville var att åka hem. Men min man och jag bestämde att vi ändå skulle tillbringa två veckor där och försöka ...

Har inte bloggat på ett tag upptäckte jag nyss hehe. Ähum, ville därför informera er om att jag haft en hel Behå-fri helg och det var befriande så inåt helvete och helt fantastiskt! Gå i frid. Amen å allt det där. Mer behå-fria dagar åt kvinnen. ...

Sitter och funderar i natten. Jag har arbetat med människor i över 10 år och sagt att vissa öden går in under skinnet på en. Det stämmer verkligen. Men denna gång har ett livsöde gjort en direkt väg och gått rakt in i hjärtat. Och jag blöder. Igen. V...

Idag är en stor dag, en glädjens dag! För idag har ordet HEN fått en officiell plats i svensk akademis ordlista ??så...jag har vunnit min kamp. Så till se alla rabiata HEN hatare därute, säger jag bara: In your'e face! Haha! Ibland har jag Gud på min...