Behöver få skriva av mig. Tankarna snurrar i mitt huvud, fortare än en centrifug.

Upp som en sol och ner som en pannkaka. Det är väl den beskrivning jag kommer närmast hur denna dag varit.

Har ett omväxlande jobb och för det mesta älskar jag det. Men jobbet har en del av det svårhanterliga också. Det görs sig påminnt när jag träffar på de människor som påminner mig om mitt eget förflutna och mina erfarenheter.

Att ha livserfarenhet är viktigt och nyttigt när man jobbar med människor i allmänhet. Men när man stöter på "Mission impossible" i vardagen, så blir jag totalt däckad mentalt. Inte så att jag bryter ihop och blir hysterisk. Nej, det är inte och har aldrig varit my cup of tea. För mig blir det så att jag vacklar i mitt sinne och gamla känslor av sorg, vrede, maktlöshet och ledsamhet kryper fram. Jag blir bara känslor och inget förnuft. Blir tyst och grubblande eller så kan jag få ett vredesutbrott. Jag klarar inte av glättighet eller ytlighet under sådan period. Hycklare göre sig icke besvär. Försäljare kan gärna få höra att de kan dra åt helvete.

Jag hatar Sjukdomen som förintar människor så totalt och förlorar allt av människovärde. Sjukdomen har det förhatliga namnet cancer. 

Träffade nämligen Cancer i egen hög person idag.

Om cancer varit en fysisk person, så skulle jag inte tvekat att misshandlat den till oigenkännlighet och sedan strypa den långsamt med mina bara händer. Fy fan!

Imorgon är det fredag. Just det. Livet går vidare för oss normala utan bekymmer. För de som inte är drabbade, de med sina fina tomter, sommarstugor och semesterplaneringar. Livet går vidare för de med sina löjliga skiljetecken och  små hjärtan i facebook, de med små vardagsproblem som hitta rätt kläder till krogen, de som tror de alltid har värsta problemet i sitt liv som vid närmare gransking inte är ett skit i jämförelse. Människor lever alltid efter principen, det drabbar inte mig...Jag är arg, jag är skitförbannad!!!!

För människan jag träffade har kanske några dagar kvar att leva i detta liv. För den människan är problemet att kunna leva genom varje timme utan smärta och förnedring. Mitt problem är att jag inte fick göra mer än vad jag gjorde. Men människan bestämmer själv över sin kropp och sitt liv. Ingen har rätt att ta ifrån någon den makten, även om omgivningen tycker en jävla massa. Makten att få bestämma över sig själv är den enda kontroll man har i ett sådant helvete. Allt annat är ju förlorat. Att hoppet skulle vara det sista som överger en ska nog omvärderas..när hoppet har övergett en, vad har man då kvar?

Förhoppningsvis kanske människan kan få dö med lite mer värdighet med den lilla hjälp jag kunde bidra med. Kanske sjukvården kan göra mer när slutet närmar sig så människan inte ska behöva ha ont. Att dö med en smärta som genomsyrar hela ens väsen är det värsta som kan hända. Det tillhör medeltiden, att dö som martyr idag ger inga rubriker. Det enda det ger är sår i själen och livstidslång sorg hos de som blir lämnade kvar..........

Imorgon ska jag låta dagen leva mig som den gjorde idag. Imorgon ska jag försöka glädjas åt mitt löjliga liv och att det är helg. Imorgon är en ny dag. 

Gå i frid.

 

Maria

4 mars 2011 06:55

Det är en konst att uppskatta livet, och livets alla skeenden. Att förringa sitt och andras liv och kalla det löjligt, bara för att det i jämförelse känns futtigt, är inte ett sätt som gagnar livet. ALLAs liv är betydelsefulla, unika, fyllda med både positivt och negativt. ALLA har sitt bagage, sina bördor.

Att göra egna val, DET är makt. Hur små och betydelselösa valen än må vara, så är det MAKT.

Det gäller att göra så bra val som möjligt.
Hoppas det känns bättre idag, Kram

http://bygdsiljumsmaria.blogg.se

Maria Rölvåg

4 mars 2011 16:25

Mår bättre idag. :)
Men som jag skrev, blir HELT känslostyrd. Att då spy galla över den futtiga tillvaron är ett sätt att hantera det svåra. När ytterligheter ställs mot varann blir det tydligare att det liv vi lever inte ska tas för givet och sedan ta sig en en funderare på vilka värderingar vi har.
Jag hoppas att de som läst tänkte på sin egen tillvaro och sätter sin egen tillvaro i ett större perspektiv. Visst ska man få klaga över småsaker, det gör jag också, om det känns bättre då. Men låt de små problemen vara små. Så länge hoppet finns och det går att lösa, kan man lugnt gå vidare i livet.

 

Maria

4 mars 2011 18:58

Jag var HELT känslostyrd förut, men har lärt mig att ta kontroll och makt över det ibland, så att jag inte ska behöva må så dåligt.

Livet är både fantastiskt och förjävligt på samma gång, just för att det varken är logiskt eller rättvist. Det finns inget som säger att livet håller på tills man är 87 år gammal och färdig. Livet kan bli en timme, några år, det kan bli kortare eller längre, men aldrig "rättvist"

För någon kan en sak vara bagatell, medans det för någon annan kan vara en stor sak, Något kan vara livsavgörande utan att man knappt vet VAD det var. Att lägga SINA värderingar i en annan människas liv, kan vara både peppande, och nedvärderande, helt beroende på den andre människans kunskaper, bakgrund och värderingar.

http://bygdsiljumsmaria.blogg.se

Maria Rölvåg

5 mars 2011 00:16

Jag hoppas och tror, att du inte tror, att jag lägger MINA värderingar i någons liv. Jag ville bara belysa det faktum att många idag lever som om de skulle leva i evigheters evighet...MEN det är deras val och jag har inte sagt att de ska välja MINA värderingar som sina, det begär jag inte.....jag skriver utifrån mitt hjärta och som det känns just nu, minintention är inte att det skulle nedvärdera någon annans känslor eller uppfattning om livet i stort.
Du får inte missförstå mig, Maria. Alla kan VÄLJA vad de ska göra av det de läser, eller håller du inte med mig i det? Vi är alla myndiga tills motsatsen bevisats.

 

Maria

5 mars 2011 08:02

Nej, oj, nu har jag nog uttryckt mig otydligt.

MIN intention var att resonera så att du inte ska behöva må dåligt, att kanske lära dig ett annat sätt, när gamla tankar dyker upp. INTE klanka ner på dig. Absolut inte!

http://bygdsiljumsmaria.blogg.se

Maria Rölvåg

5 mars 2011 16:15

Ibland ställer det skrivna ordet till det för oss ;)misstolkningar görs lätt. Och jag misstolkade dig.
Men jag håller med dig men gamla vanor sitter bergfast i mig. Jag jobbar hela tiden med att försöka förändra mitt tänk och inte bli så känslostyrd av jobbiga saker. Det skrivna ordet gör att ändå att man kan läsa det om och om igen, så kanske man kan förstå sig själv lite bättre.
Tack för dina kloka ord, det behövdes. Kram.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Den 7 juli upptäckte jag att jag inte såg ut som jag brukar och hittade en knöl i mitt högra bröst. Var på semester i Norge och det enda jag ville var att åka hem. Men min man och jag bestämde att vi ändå skulle tillbringa två veckor där och försöka ...

Har inte bloggat på ett tag upptäckte jag nyss hehe. Ähum, ville därför informera er om att jag haft en hel Behå-fri helg och det var befriande så inåt helvete och helt fantastiskt! Gå i frid. Amen å allt det där. Mer behå-fria dagar åt kvinnen. ...

Sitter och funderar i natten. Jag har arbetat med människor i över 10 år och sagt att vissa öden går in under skinnet på en. Det stämmer verkligen. Men denna gång har ett livsöde gjort en direkt väg och gått rakt in i hjärtat. Och jag blöder. Igen. V...

Idag är en stor dag, en glädjens dag! För idag har ordet HEN fått en officiell plats i svensk akademis ordlista ??så...jag har vunnit min kamp. Så till se alla rabiata HEN hatare därute, säger jag bara: In your'e face! Haha! Ibland har jag Gud på min...